Intelligensstimulerande fulkultur
Detta är mitt första bidrag till denna magnifika blogg och jag vill inledningsvis citera vår eminenta kulturminister: "i den här bloggen kommer vi i utskottet att försöka samla kultur i alla former och färger och typer - fint och fult, högt och lågt". Det är just aspekterna fult och lågt jag rent spontant känner att ingen hittills har belyst... Men nu jävlar! (It´s a lousy job, but someone gotta do it!) Således vill jag följaktligen ägna min första stund i rampljuset till det som jag gör allraste allra bäst... vara oerhört mogen för min ålder...
Vad kultur egentligen är och hur detta begrepp skall definieras tycks ständigt vara en aktuell fråga, men detta överlåter jag till andra mycket smartare människor än mig att bråka om. Jag är mest intresserad av att problematisera hur Sverige står sig internationellt, då vi skall jämföra finkulturell och intelligensstimulerande lyrik. Engelsmännen kan skryta om Shakespeare och här kan vi notera otroligt vackra och tårdrypande sonetter signerade en världsberömd profil som gick bort allt för tidigt. (Flera hundra år sedan faktiskt noga räknat). Fransmännen har en hel uppsjö av berömda förstå-sig-påare och romantiska skalder som ägnade sina liv att skriva ned fina poem som fick det att rinna till hos den kvinnliga societeten. Har vi svenskar då följaktligen något som kan motverka känslan av mindervärdeskomplex? Jag vill så gärna tro det. För att lite diskret men ändå smidigt motsäga mina inledande reflektioner om termen kultur, skall jag nedan presentera en tonsatt dikt som i mångt och mycket belyser något klassiskt svenskt som vi alla kan vara stolta över. Detta är kultur när det är som är bäst! Mina damer och herrar: läs, njut, begrunda, rosa och risa!
Maskvisan
Ingen tycker om mig, ingen vill ha mej
För att jag gillar mask
Långa och slibbiga, korta och klibbiga
Kryper dom i sin ask
Skär huvudet av dem, suger ur saften
Kastar sen skinnet bort
Ingen tycker om mig, ingen vill ha mej
För att jag tycker mask är gott
Massa mä kram / Harry
Rörlig bild
Film. De flesta av oss antar jag har någon typ av förhållande till filmens magi. Kanske är någon cineast, och väljer med sparsmakad precision sin underhållning - men jag tror faktiskt att dessa är lågt representerade. Vanligare är nog de som väljer med hjärtat eller med inrådan från vänner och reklam. Att se en film är liksom ingen big deal, det är något man gör en vardagskväll för att få tiden att gå eller på bakfyllan för att låta kroppen läka ostört. Oavsett vad, så tycker jag att det är synd om att se film alltid blir till slentrian, det ska ibland vara något speciellt att veva igång en rejäl rulle man har höga förväntningar på.
När jag var liten och skulle kolla på Jurrasic Park eller smygtitta på Terminator 2 (min äldre syster fick, men jag ansågs för ung) var det med andakt och stort allvar VHS-tejpen stoppades i spelaren och jag kröp upp i soffan. Det var en happening, en upplevelse. Idag kan jag ladda hem vilken film jag vill när jag vill från www och i teorin även titta på när jag vill - även om det är fantastiskt att ett smörgåsbord av kultur är tillängligt ett knapptryck bort, är jag rädd att lättåtkomligheten förstör äventyret.
På torsdag får ni som tur är inte se varken Jurrasic Park eller Terminator 2. Jag lovar däremot att ifall du är på plats 19.30 med ett öppet sinne bjuder vi på en riktigt bra filmupplevelse och god stämning.
/Mattias
reklam
Rent & Fint
Det finns de människor som sprudlar av kreativitet och verkligen lyser upp vår tillvaro i ett sammanhang som för mig ofta är förknippat med söndagssysslor och tråk. Jag gillar skarpt idén att istället för att måla med färg på väggar, som upprör så många, rengöra ytor omkring sig och göra folk påminda om vilken kreativ atmosfär vi skulle kunna spendera våra dagar i. Kontrasten mellan den betonggråa och smutsiga tillvaron och den av kreativitet skinande talar för sig själv - ta en titt på klippen och ha en bra dag!
//Staffan
Bokrea i Sverige! Go bananas!
Jag tänkte mest passa på att upplysa folk om den pågående bokrean som nyligen utlysts i vårt avlånga land! Tidigare idag var jag förbi några bokhandlare i Norrköping, och jag måste säga att det finns ett otroligt utbud även i år; allt från historia till kokböcker, till barnböcker, till biografier, till gör-det-själv-böcker och skönlitteratur!
Förra året tog jag mig själv ut vid midnatt, då de invigde bokrean med att ha nattöppet hos alla större bokhandlare. Sedan gick jag och en god vän runt i en timme och bara myste av nybokslukten och alla obrutna ryggar och vi tittade på folk som suttit och köat med varm choklad vid entréerna för att få komma först in.
Jag införskaffade mig bland annat Tusen och en natt-böckerna, en vegetarisk kokbok, Allt du behöver veta (Calle Marthin), Parfymen (Patrick Süskind), Ett öga rött (Jonas Hassen Khemiris) och ett svensk-engelskt lexikon.
Bokrean kommer att pågå i ett par veckor nu, och jag tycker verkligen att det är värt att lämna sitt korridorrum eller lägenhet för att spana in lite snygg litteratur och kanske upptäcka en ny genre eller äntligen få den där sjukt bra boken för en mycket billigare penning än annars!
Lycka till och allt! Inatt kommer CSN för de flesta, så ta bussen/cykeln redan imorgon!
//Ida (som är cool nog att inte använda pseudonym)
Vi visar film
Vi håller i ölprovning
Krig hela tiden, kring kulturen
Jag är riktigt nöjd med rubriken. Den sammanfattar mitt intryck av de senaste månadernas storm kring kulturSverige.
På alla fronter har kulturen och dess främsta aktörer blivit attackerade av allt och alla. Om ni inte förstår vad jag syftar på så ska jag förklara.
Startskottet för kriget small vid musikernas ryggdunkarafton Grammisgalan. Det regnade priser över popsnickaren Kleerup. Men mediafokuset efter galan handlade inte om några hyllningar eller gratulationer. Fokuset riktades mot hans pissprov och hans uttalanden om hur musikbranschen knappast är uppbyggt på palsternackor.
Självklart följde en stor debatt kring narkotikans betydelse för kulturen och konst i allmänhet och det kändes som att musikbranschen (med endast Kleerup vid fronten) drog det kortaste stråt, men han tog ton i alla fall och tog avstånd ifrån droger. Men menade att Sverige har en osund inställning till droger och missbrukares situation. Och genast blev debatten en smet ingen längre ville röra.
Från droger och musik, till konsten och kulturens högborg. Ett mediadrev har inletts mot Konstfacks godkännande av två elevers minst sagt modiga examensarbeten. En kvinnlig student fejkade en psykos och blev tvångsomhändertagen av sheriffen och fastbunden på psyket, och en manlig student fick godkännande till att "go bananas" i en tunnelbanevagn.
Båda två fall kommer troligtvis få rättsliga följder och hela kanelbulleSverige står med högafflarna redo inför kalaset.
De två studenterna har dock inte fått hela skulden utan konstfack har fått en kanske inte helt oberättigad kritik.
Kriget har på så sätt inte bara drabbat våra allra mest sönderlyssnade stjärnor utan också de allra dammigaste kulturgubbarna.
Men den nya generationen med den nya tekniken har inte heller fått slippa undan. Pirate Bay-kvartetten sitter just nu i tingsrätten med statens dumstrutar på och får skämmas. Fast sympatierna för dessa modiga pirater är stora och det ser just nu ut som att rättegången kommer bli ett fiasko för såväl åklagare som den köttiga skivindustrin.
Kriget hela tiden, kring kulturen. Har varit och är ett krig som många andra svårhanterat. Finns det rätt och fel?Konst som provokation, konst på substanser och konst på internet. Allt är debatterat och söndertuggat av experter. Jag ger er en redovisning av vad jag sett. Tänker inte ta ställning i någon av frågorna. Det lämnar jag till er kulturvänner inom lärarsektionen.
Arrividärchi!...
Kinaski
tre, två, ett..
Ses någonstans mellan rödsvindunken och bokhyllan!