kulturutskottet

Detta är mitt första bidrag till denna magnifika blogg och jag vill inledningsvis citera vår eminenta kulturminister: "i den här bloggen kommer vi i utskottet att försöka samla kultur i alla former och färger och typer - fint och fult, högt och lågt". Det är just aspekterna fult och lågt jag rent spontant känner att ingen hittills har belyst... Men nu jävlar! (It´s a lousy job, but someone gotta do it!) Således vill jag följaktligen ägna min första stund i rampljuset till det som jag gör allraste allra bäst... vara oerhört mogen för min ålder... 

Vad kultur egentligen är och hur detta begrepp skall definieras tycks ständigt vara en aktuell fråga, men detta överlåter jag till andra mycket smartare människor än mig att bråka om. Jag är mest intresserad av att problematisera hur Sverige står sig internationellt, då vi skall jämföra finkulturell och intelligensstimulerande lyrik. Engelsmännen kan skryta om Shakespeare och här kan vi notera otroligt vackra och tårdrypande sonetter signerade en världsberömd profil som gick bort allt för tidigt. (Flera hundra år sedan faktiskt noga räknat). Fransmännen har en hel uppsjö av berömda förstå-sig-påare och romantiska skalder som ägnade sina liv att skriva ned fina poem som fick det att rinna till hos den kvinnliga societeten. Har vi svenskar då följaktligen något som kan motverka känslan av mindervärdeskomplex? Jag vill så gärna tro det. För att lite diskret men ändå smidigt motsäga mina inledande reflektioner om termen kultur, skall jag nedan presentera en tonsatt dikt som i mångt och mycket belyser något klassiskt svenskt som vi alla kan vara stolta över. Detta är kultur när det är som är bäst! Mina damer och herrar: läs, njut, begrunda, rosa och risa!      

Maskvisan

Ingen tycker om mig, ingen vill ha mej
För att jag gillar mask
Långa och slibbiga, korta och klibbiga
Kryper dom i sin ask
Skär huvudet av dem, suger ur saften
Kastar sen skinnet bort
Ingen tycker om mig, ingen vill ha mej
För att jag tycker mask är gott

 

Massa mä kram / Harry