kulturutskottet

Folk brukar kalla mig "den där coola, modige och toksnygga snowboardkillen" bakom min rygg. Detta brukar oftast föga diskret utropas sådär lagom högt, för att jag således skall kunna ge mina groupies lite välfötjänad uppmärksamhet. 
Eftersom det är perfekt väder använder jag alla skidinstruktörers hemligaste hemlighet - alpensalve - för att bättra på solbrännan i mitt ansikte. Jag har dessutom fått ett vajert sponsorkontrakt på en tokgrym outfit, som med dess färgsprakande spektra av flashiga färger matchar min customtillverkade snowboard. När jag glider nerför pisten, som leder till snowboardparken, hör jag hur ett gäng snygga tjejer busvisslar från liften som passande nog passerar över de höga, långa och dödsfarliga hoppen. Perfekt - de välsvarvade bönorna sitter som på första parkett. Jag tar tillfället i akt och i min färd genom halfpipen utför jag inledningsvis en "flying sqirrel air", tätt följd av en dubbel rodeo och avslutar med en perfekt "stalefish". Trots att min hastighet har avtagit avsevärt efter alla krävande (men perfekt utförda) tricks passar jag på att avsluta med en "360" och medföljande "tailgrab". Nu är jag ganska trött i benen och glider ned till skilodgen och kopplar av till ett suveränt rockband som lirar sköna covers av Gyllene Tider och jag tar en välförtjänt öl. Kvällen avslutas i en utomhusjacuzzi i skidbacken där mina busvisslande groupies av det täcka könet slåss om en sängplats bredvid mig.

Men plötsligt vaknar jag upp ur min våta dröm. Jag har tydligen däckat efter en snabb vända i något som liknar en pensionärsversion av Pepps bodega. Ölen där var för dyr så jag har gått hem till stugan och av kombinationen bastu, öl/whiskey/jäger/vin och ömmande leder, däckat i min romantiska våningssäng. Mina knän knakar - de låter som två skelett som älskar på ett plåttak. Under dagen har jag orskat ett liftstopp då jag blev kapad av en unges skidor, blivet trött på att kocentrera mig på att "trycka på dalskidan" och smygåkt förbi snowboardparken där jag avundsjukt spanat in de coola snowboardkillarnas häxkonster. Eftersom jag har glömt solkräm kan mitt ansikte jämföras med ett torkat näsblod, med undantag av området där jag pryds av mina läsglasögon. Min look kan följaktligen liknas vid en rodnande tvättbjörn. Då jag tidigare försökt imponera på de snygga tjejerna i pisten kunder jag höra kränkande skratt eller hjärtkrossande försök till sympatier i stil med "nämen titta på det lilla söta trattmongot - kan ingen hjälpa det". Nu sitter jag ensam i min våningssäng med en gitarr med tre strängar och spelar Gyllene Tiders "sommartider" i min ensamhet...

/Harry