kulturutskottet

Kvällen började med förbandet som kallar sig Bye Bye Bicycle, musiken i sig är ju bra men det blir lite mycket att titta på ett band som inte är riktigt taggade förutom sångaren. Bandet var inte så långvariga utan efter några låtar och alldeles för mycket tvångstankar om att dra sig i tröjan tills den går sönder utav sångaren (tycker nog inte mamma om) så gick de av scenen vilket var nog det bästa de kunde komma på.

Efter att ha riggat om på scenen så kom då Jonathan Johansson med band in på scenen, upp till bevis blev kvällens ledord. Denna grabb är alltid bra på scen och hans musik blir bara mer magisk live än på skiva men tyvärr måste jag säga så nådde han inte riktigt hela vägen fram. Visst körde han det mesta av hans material men man såg aldrig den gnista som syntes så väl sist jag såg honom, hela bandet såg relativt ointresserade ut och ville nog bara åka hem. Det känns på något sätt som att de kunde ha gjort det så mycket bättre, eller jag vet att de kan bättre. Tyvärr så gör sig inte Jonathans musik på ett ställe som Hg, för dåligt ljud och alldeles för lite plats. Efter att ha fått ta emot en del smällar i magen från ett benrangel i publikhavet var jag tvungen att gå bak för att kunna lyssna klart på spelningen och inte bli döv på kuppen. Fast detta är ju inget man kan skylla Jonathan och grabbarna för.

Ja för att knyta ihop säcken lite kan man säga att Jonathan alltid levererar på något sätt där han spelar även om det verkar som att jag har upplevt en av hans bättre spelaningar tidigare. Han kan det han gör och har ett bra band med sig som backar upp honom. Hoppas bara att tills nästa gång man ser honom så har han lärt sig att snacka i pauserna och kanske är lite mer på g.

Bästa låten: Innan vi faller, Psalm noll noll

Betyg: 3/5 kulturkoftor

/Henrik Eriksson